detalj ur bild
detalj ur bild
När bilden tar över. Att måla kan vara, att vara betraktad.
Mitt i processen, någon stirrar på mig. Någon, stolt blodig. Mens.
Något djupt inom mig, förändrades verkligen, när insikten om mens som något heligt, landade. Den ska hedras. Nu när det finns menskopp, är det enklare att ta vara på blodet. Vattna krukväxterna, marken där du bor. Observera. Blommorna älskar det och du markerar verkligen ditt territorium med att vattna med blodet. En del av mig saknar mensen, den tiden är över. Inom det shamanska, sägs det att kvinnan är extra magisk under sin menstruation, medan kvinnan som går in i klimakterie är i det magiska tillståndet hela tiden. Alltid en tröst.
Måleriet i denna stund. Ja, jag mediterar med bilderna, upplever ofta att det är en annan sorts vaksamhet som är allert medan jag målar. Går från abstrakt till alt mer uppplockande av vad som finns under ytan. försöker se vad som vill komma fram. Just nu är jag väldigt nyfiken på vart den här bilden ska dra iväg. Hon känns helig. En initiering? Betraktarens initiering?
Hon har sitt eget blod på händerna och har låtit blodet rinna längst benen…
Nu stundar julen och det blir nog ingen riktig målar tid förrän efter alla storhelger som kommer nu. Då tar jag fram bilden igen. Ja, det blir ju intressant att se vart det slutar...
Är det nu en önskar God Jul?